Sedan 2015 har jag varit förhöjt uppmärksam på platsstolar i min omgivning. Bedow hade visat en fotobok, Ghost Light av Tova Mozard och bett mig kolla ifall det var nån bil som talade till mig. Det fanns många fina, men speciellt en, som hon döpt till ”The Setting” stack ut. Plaststolar som stod uppradade framför en liten scen, fast riktade nån annanstans. Vi, eller jag då, för Daniel och Tina hade inte kommit med vid det laget, valde den bilden för omslaget. Är ganska säker på att bilden är tagen i USA, men alla vet att såna där stolar finns överallt.

Bedow använde en sån stol med raster-effekt för inlagan i omslaget, och senare för lite merch.

Sedan dess har jag spanat på stolar. Och det står ju sådana stolar lite överallt rent fysiskt, men de dyker också upp i den symboliska världen. Tycker faktiskt jag har sett dem helt överdrivet mycket på sistone, såpass att jag känner att den måste förstöras.

Bad Bunnys globala hitalbum DeBÍ TiRAR MáS FOToS har ju också de där stolarna på sig, och det har sagts att de symboliserar nostalgi över ändlösa nätter av skratt med sina nära och kära. Monobloc heter stolarna, och den danska författaren Lucia Odoom, som också har stolen på omslaget till sin bok Cosmos länkade nyligen till en artikel om hur ”världens mest demokratiska stol” blev till. Summerat: detta var inte bra. Inte bra alls.