Lada-bilar var för övrigt en rätt vanlig syn i Finland ända in på mitten av 90-talet. Vår köptes -83 av mina morföräldrar som en gåva för de nygifta, antar jag. Den var pålitlig, drog ganska mycket bensin (ca 10 liter på 100 km, som man verkar räkna i Finland, men ej i Sverige) och lät ganska högt, åtminstone på insidan. Bakhjulsdrift! I lågstadiet blev jag givetvis mobbad för Ladan, av klassens bilentusiaster. ”Kommunistbil”, hette det. Låter i och för sig orimligt att lågstadieelever var så politiskt bevandrade att de kunde slänga sig med rätt epitet, men å andra sidan var Sovjet fortfarande väldigt närvarande för oss i början av 90-talet.
Hur som helst, något skamligt var det med den åtminstone. Det var en annan i vår klass vars föräldrar hade en Lada också, men hon var tjock, så hon mobbades för det i stället. Vår klass var enormt homogen och det verkade som om ingen hade jätteont om pengar. Vi hade det inte heller, men vi var inte särskilt ambitiösa i vårt bilägande.
När vi gjorde oss av med Ladan -94 fick vi 10000 mark för den. Det ansågs vara en riktigt nätt summa för en sån bil, och vi fick veta att bilen skulle säljas vidare i Ryssland. Det var tydligen så att ryssar på den tiden betalade bra för gamla Lador, av anledningar jag inte förstår mig på.
