Om jag vore troende skulle jag ha en teori om varför det verkar vara så omöjligt att på ett vackert sätt förstärka en akustisk gitarr i live-sammanhang. Jag skulle förstå att Vår herre inte gillar att man försöker överbrygga två världar, den elektriska och den akustiska, på det där sättet. Därför har han på sitt sedvanligt subtila sätt satt käppar i hjulet för forskning och framsteg på området och lämnat oss med en rad lösningar som avskräcker.
- de där piezo-grejerna under sadeln har länge varit standard, men jag tycker att man lika gärna kan lämna sin gitarr hemma om man är tvungen att spela med en sån pickup, för det låter oftast så himla stickigt och trist
- magnetiska pickuper, sådana man använder på elgitarrer, låter oftast lite snällare, river liksom inte i örat på samma sätt. Ändå ett ganska litet och platt ljud, på något sätt.
- att micka upp med vanlig mick låter bra, men situationen är oftast outhärdlig, eftersom man bara tänker på huruvida det ska börja gå runt eller inte.
- soundboard transducers. De har jag egentligen ingen direkt erfarenhet av, men kollar man på youtube så låter de knappt bättre än den där piezo-elementen.
Det finns även andra styggelser, som kombinationer av ovanstående, samt system som liksom modellerar olika gitarrljud ovanpå en insignal från ett piezo-element.
Min förhoppning i frågan är att det uppenbarar sig en frälsarfigur som löser detta på ett sätt som låter så bra att Vår herre ändrade uppfattning i frågan.