Prisma
(Text: Mattias Björkas)

Jag rider fram på en våg av hat
Jag ska aldrig bli en livskamrat

Man jag står här kvar, det är ju allmän mark
Musiken här låter mäktig och stark

Alla andra ger upp och går hem till sig
Och vakten fingrar på sin pepparsprej

Och allt är så utspätt och gammal är äldst
Det fanns ju en typ för nästan vem som helst

Vad gör man, vad gör man
När prästen just ska viga
Vad får man, vad får man
Man får så lov att tiga

Hade ingen aning om att det blev dom två
Allt måste ha skett bakom en dimridå

Nå jag är äldre nu, jag kan väl ta det med ro
I ett hus i Gerby kan de sitta och glo

Men när man går som en vålnad i sitt eget kvarter
Och när Anni ett tu tre inte bor här nå mer

När stipendiepengarna har flugit sin kos
När ens första samling reas ut på Gros

Vad gör man, vad gör man
Man kastar sig i en driva
Vad får man, vad får man
Anti-depressiva