Angående den bruna Ladan så stod den en gång parkerad på uppfarten till mommos och moffas hus. Det var trångt på vänster sida om bilen, mot växthuset, men det var ännu trängre på höger sida mot huset. Jag skulle in på gården med cykel och valde av någon anledning den trånga sidan. Det stod en syrenhortensia vid husväggen, och min idé var att helt enkelt pressa in cykelstyret mellan den och bilen. Pappa, som satt på gården, såg den annalkande faran och ropade att jag skulle gå på andra sidan, men jag lyssnade inte på det örat.
I dag är jag precis likadan. Om någon påpekar att jag är vårdslös så förnekar jag det och fortsätter tills vårdslösheten blir tydlig även för mig själv, oftast genom att något tar skada. Jag drivs av en kombination av lättja och tjurskallighet.
Så jag bestämde mig för att trycka på med cykeln. Och hast du mir gesehen, bromshandtaget gjorde en cirka 15 centimeter lång repa i lacken. Jag tror pappa hörde det, för han kom stormande och gav mig en örfil. Jag blev arg och ledsen och sprang upp på vinden, där jag sedan blev kvar mig tills någon, antagligen mamma, kom och förbarmade sig över mig. Den där impulsen, att helt enkelt sitta och sura tills någon kommer och tar hand om en, den kommer kanske att blekna men aldrig försvinna.
Jag minns alltså att vi fick 10 000 mark för den där bilen sedan när vi bytte den mot Renaulten. Det låter som en ganska hög summa. Jag undrar om repan hade målats över och vad det kostade i så fall.
