Rin Tin Tin
(Orginaltext: Gösta Sundqvist, svensk text: Mattias Björkas)

Spanar man efter svunna tider
Som man nån gång tvingats överge
Ser man allt som oftast bara sånt man helst vill se

Nå int vet man riktigt heller vad man söker
Utan riktning i en vaken dröm
När man nu långt efteråt vill skriva till sin vän

Di ord som kanske aldrig sades rakt ut
Ord som kanske ändå aldrig fanns
Ord som alltid sviker en just då man har sin chans

Och jag har funderat redan så länge
På nåt tänkvärt att berätta om
Nästan alla minnen bleknar bort allteftersom

Men din hund var en pudel, den hette Rin Tin Tin
Naturligtvis var det åt mig den morrade
Stod i tamburen lät mig aldrig komma in
Och jag ville så mycket men gjorde ingenting
Jag bara viftade på svansen min

Jag har gjort mig av med allt som
Leder tankarna tillbaks till dig
Jag har sålt dom skivor som jag brukade lyssna på då

Jag tror jag hör dom då och då på radion
Fast jag kan nog komma fel ihåg
Praktiskt taget allt har jag nu lyckats glömma bort

Men din hund var en pudel, den hette Rin Tin Tin
Naturligtvis var det åt mig den morrade
Stod i tamburen lät mig aldrig komma in
Och jag ville så mycket men gjorde ingenting
Jag bara viftade på svansen min

Månne du fortfarande ler
Månne du kysser folk på samma vis
Så att man fick andnöd och måste slåss för att bli fri

Och man kan hamna i olika bekymmer
Man kan hamna i ett äktenskap
Man kan ändå tänka på dig nästan varje dag

Din lilla hund var en pudel, den hette Rin Tin Tin
Rimligtvis var det åt mig den morrade
Stod i tamburen lät mig aldrig komma in
Och jag ville så mycket men gjorde ingenting
Jag bara viftade på svansen min