Oftast blir besviken när jag går på restauranger och ser det vegetariska utbudet består av. Säkert riktigt hälsosamt och gott, men något saknas. Jag ska försöka beskriva det.

Att äta på restaurang är något som man inte gör varje dag, det gäller i alla fall de flesta. Det hör till den del i livet man unnar sig då och då. Att unna sig är att passera en gräns, att göra något som inte är riktigt lämpligt ifall det upprepas alltför ofta. På restauranger betalar man pengar, och så får man något att äta som ligger bortom det anständiga. Äter man kött kan man beställa rådjur och säga: ”Nu äter jag din sadel, det är ju egentligen helt vansinnigt, men just i dag gör jag det”. Äter man fisk kan man säga ”Jag har länsat äggstockarna på dig och nu ligger innehållet som en liten hög av små runda korn på en isbädd, och jag äter den med en särskild sked av ben”.

”Jag vet att jag ofta äter av dig, gris, men just i dag ska jag välja… din kind. Och låta den kokas i kopiösa mängder fett” osv

Jag äter inte kött, men jag förstår mer än väl den festliga känsla som uppstår när man beter sig så här skamlöst. Och den uppstår mycket sällan när man beställer det vegetariska alternativet. Man känner inte sig skamlös över huvud taget om man beställer en grillad bit spetskål med nötter som strösslats över. Tvärtom känner man sig dygdig, och när alla andra runt bordet sitter och kacklar med blodsaften och flottsåsen rinnandes längs halsen så hamnar man obevekligen utanför med sin snälla, planetvänliga måltid.

Det är inte lätt att förstå hur vegetariska alternativ borde se ut för att vara lika skamlöst. Att döda är i sig att passera en gräns, och dödar man inte måste man hitta något annat sätt att njuta. Jag slänger här fram ett par alternativ, bara som idéer.

• Sällsynta arter. Kan vara åtminstone en del av en skamlös vegetarisk måltid. ”Dessa sköra plantor växer bara i en specifik region långt bort härifrån, och när det var säsong lät vi plocka några bara för dig, ät nu”.
• Slöseri. ”Vi har skalat av lager på lager, kilovis, av fullt ätbar materia från den här växten för att komma åt den pyttelilla kärnan längst in, och vi tänker servera enbart den (tillagad på nåt extremt energikrävande sätt?) och slänga resten.” Eller hyperkoncentration, ”Vi har reducerat 50 kilo av denna växt till dessa starka starka droppar”.
• Oanständig frodighet?
• Botaniska monstruositeter. Sådant som vuxit bortom all rimlighet och börjat se riktigt vidrigt ut?
• Aggressiv fermentering och förruttnelse. Ingen personlig favorit, men kan kanske locka fram känslan av transgression?
• Kan man tänka sig växter som tuktats riktigt hårt? Kanske gäller många växter, men det får man aldrig veta något om. Snarare hetern det alltid att råvaran respekterats. Men om vi talar om växter som ändå inte känner något (vilket är själva fundamentet som vegetarianismen vilar på) så borde det vara möjligt att för njutningens skull plåga växterna riktigt ordentligt innan man serverar dem.